Gruppmedvetande och ansvar 

Gruppmedvetande och en känsla av ansvar i relationen till omgivningen är ett tydligt tecken på att själens medvetande påverkar personligheten som är själens mekanism i den yttre världen. Det högre jagets vibration tar sig uttryck genom att individen inser behovet av att anpassa sig till sina medmänniskor. Insikten om att framsteg, förnöjsamhet, sinnesro och rikedom inte kan skiljas från hennes nästa medför att människan tar ansvar i relationerna till sin omgivning. Denna insikt om enhet med omgivningen ligger till grund för ökad ansvarskänsla och delaktighet i aktiviteter, organisationer och föreningar som önskar främja alla människors framsteg och välfärd.
(Källa: Alice A. Bailey - En avhandling om vit magi sid. 272.) 

Enligt  A. Bailey (En avhandling om vit Magi s. 14) medför den inre förståelsen och esoteriska  undervisningen också att det esoteriska ansvaret ökar. Dvs den sanning som meddelats och som man förstått behöver omsättas i praktiken i det yttre livet. Genom att tillämpa den uppfattade sanningen på olika problem som man möter i livet, (i familjerelationer, på arbetsplatser och i samhället i övrigt), får man möjlighet att förstå den esoteriska undervisningen och länka det inre livet med det yttre livet. Appliceringen av den inre förståelsen på de problem man möter underlättar integreringen av den kunskap som själen besitter med personlighetens kunskap och erfarenhet.

Gruppmedvetande ökar förståelse för relationer och ens roll i olika situationer. Själens medvetande är ett med andra själar vilket innebär att vi på själsnivå är gruppmedvetna. Det fina är att när vi får insikter om alla själar enhet och omsätter det i praktiken så kan vi få insikter om oss själva och våra relationer som kan leda till förbättring för både oss själva och omgivningen.

Vi behöver vara medvetna om att allt inte sker på en gång. Insikter droppar ned i medvetandet där de begrundas och har sedan möjlighet att omsättas i praktiken i vårt personlighetsliv. Varje del av oss som vi uppfattar skaver i relationer på något sätt behöver vi läka och hitta nya sätt att agera och reagera. Nya insikter kan ta tid att förvandla till erfarenheter. Ofta kan man behöva få tid att smälta det nya innan man är redo för fler insikter. Det gör att utvecklingen kan gå i perioder av flod och ebb. Perioder av ökad inre förståelse som behöver omsättas i praktiken och därefter perioder av en stabilisering av den inhämtade förståelsen. Dvs perioder av aktivitet och  perioder av vila.

 Meditation och utveckling

Det är viktigt att målet med meditation inte enbart handlar om den egna andliga utvecklingen utan också innefattar ett tjänande i omgivningen. Enligt Ockult Meditation (Bailey) s. 105 är bör det främsta målet med meditation vara att rusta sig för tjänande av mänskligheten. Den egna utvecklingen av själsförmågor är nära förbundet med det men bör inte vara målet. Ibland kan vi glömma bort att ta hand om våra relationer och att delta i aktiviteter och åtaganden som gynnar vår omgivning. Våra själsförmågor behöver omsättas i praktisk aktivitet och tjänande för att integreras med våra personligheters erfarenheter. De svårigheter som vi upplever i relationer och aktiviteter i vardagen kan vi transformera och övervinna med hjälp av de själsförmågor vi utvecklat genom meditation och andlig strävan. Själens medvetande är ett med andra själar. Det innebär att när vi genom själskontakt börjar uppfatta en nära relation genom själen till andra själar så vill vi stödja varandra. När själsmedvetandet omsätts praktiskt i aktivitet och tjänande så integreras själen med personligheten. Personligheten kan då läka och hela missförhållanden i relationer.